Mina oder är mina insikter — mina insikter om livets delar, deras natur och deras sammanhang. Mitt hopp är att mina odes en dag visar mig den fullständiga bilden av livet… inte nödvändigtvis sanningen… utan MIN sanning… den sanning som jag upplevde i det ögonblick jag formulerade orden.Mine oder er mine erkendelser … mine erkendelser af livets dele, deres natur og deres sammenhæng. Mit håb er, at mine oder en dag viser mig det komplette billede af livet … ikke nødvendigvis sandheden … men MIN sandhed … den sandhed, som jeg oplevede i det øjeblik, jeg formulerede ordene.
Jag skrev min första od den 21 juni 2018. Innan dess hade två år gått, då jag – efter min pension i mars 2016 – febrilt och frustrerat sökt efter en livsuppgift … en mening med livet.
Jag vandrade vid stranden och i skogen med hunden Snar. Gick på folkhögskola för första gången i mitt liv. Och jag öste ut för alla som ville lyssna: Vad gör man för att få detta liv att kännas meningsfullt? Hur hittar man sin livsuppgift?
Torsdagen den 21 juni 2018 satte jag mig vid datorn och började skriva ”#1. Ode till Marcel”. Det var som om den bara väntade på att komma ut, och på en halv timme hade jag beskrivit mina känslor kring behovet av en livsuppgift … och i de sista raderna fick jag dessutom svaret.
Under de följande 12 månaderna skrev jag nästan en od i veckan, och jag blev gradvis klokare på mig själv och på livet. Det gjorde gott att få tankarna på papper … jag kände att det blev möjligt för mig att gå vidare.
…. … och mina romaner …
Ja, det är sant att det bara blivit en roman hittills, men den har varit 28 år under arbete. I 28 år ville jag skriva en roman, men jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om.
Svaret kom när jag började skriva oderna. Under den perioden blev jag ofta arg på mina medmänniskor, för de verkade ansvarslösa när det gällde jordens och människors välbefinnande … för dem var allt annat viktigare … resor, semestrar, mat och dryck … för att inte tala om ’välfärd’ … när har vi nog med välfärd? Nog för att dela den med människor som var mindre lyckligt lottade än vi själva?
Så jag tänkte ofta … jag måste bort från detta galenskap … jag reser långt upp i Sverige … hyr ett litet hus långt ute i en skog … lever mina sista år med mina egna tankar och hoppas att det bringar mig närmare en förståelse för allt.
Men … jag visste att jag inte vågade … däremot visste jag plötsligt också … vad min länge förberedda roman skulle handla om … se här.